| Noteringar |
- Erik tjänstgjorde i 7 månader på skeppet Wanadis. Läs om livet ombord, beskrivet av båtsman Humbla, som tjänstgjorde på detta skepp 2 år senare och fick följa med på världsomsegling.
Som sjömän fick vi i lön den så kallade 'tobaksskillingen' på 12 öre om dagen. Officerarna hade en bättre lön och kunde på sin fritid göra järnvägsturer till fantastiska och minnesvärda platser. De blev dessutom ofta inviterade på baler och officiella fester av Kungligheter och andra tjänstemän, medan vi sjömän var kommenderade till diverse jobb ombord.
Livet ombord var som följande; väckning vid 6,30 på morgonen med efterföljande rengöring och polering av allehanda slag. På Onsdags morgnar hade vi alltid linne tvätten att ta hand om. Varje morgon halv 10 hade vi exercis och sedan Korum med efterföljande övning, till klockan 11:15.
Övningarna alternerades så att segel övningarna var på tisdagar och torsdagar med kanon övningarna var på måndagar och fredagar. Onsdagar var reserverade som 'ekonomi dagar' då vi fick se till och laga våra persedlar.Dessutom hade vi vakttjänst. Männen delades in i styrbords och babords vakt, som växlades om på däck.
En vakt äter lunch eller skaffar, som det heter 11.30 och den andra 12.00. De har övningar mellan klockan 14.30 och 16. Hemma i Karlskrona hade vi kafferast vid 17-tiden men den har helt torkat in här och är ersatt med en inspektion (för att kolla att ingen har rymt).
En egendomlig ersättning av kaffe. Vakternas nästa mål är vid 18:00, men 'Korum' hålls inte förrän 20:00 när den fria vakten går till kojs. 12.00 räknas som den första vakten till sjöss, sedan är det vaktbyte var fjärde timme. Dessutom är det ständig vakt vid luntan, som alltid brinner, och vid livbojen. Ifall någon skulle ramla i sjön.
Då kastas omedelbart bojen i vattnet och en lampa på bojen tänds. De av vakten som inte är utkikar eller rorsmän, vilar på däck när så vädret tillåter och sover sin vakt.
Segelövningarna gick oftast till på så sätt att,; det gamla märs seglet tas ner och ett nytt sätts upp. Vid 17:00 blåstes ofta 'alle man ta in märs-segel'. Detta jobb var väldigt ansträngande. Och också farligt, särskilt vid dåligt vädar. Vid ett tillfälle ramlade en sjöman ner från masten och slog i huvudet så att han dog.
Vapen och kanonövningarna är vanligtvis på däck. Mestadels på Fredags kvällar, men även på andra nätter blåses alarm. Då är det att slita på sig det mest nödvändiga och rusa upp till kanonen , för det är meningen att man skall få iväg det första skottet.
Erik Edström Bister tjänstgjorde som Stormärsgast 7 Okt. 1877 -- 11 maj 1878)Vår första och enda ångfregatt var Vanadis och hon var ett mycket ståtligt skepp.1858 Beviljade Kungl. Majt medel för byggandet av en Ång fregatt. Hon började att byggas 1859 och hon sjösattes 30/4 1862, och trädde i tjänst 6/8 samma år. Formellt var hon ett stridsskepp men i praktiken ett seglande övningsskepp med ångmaskin.
Deplacement var på 2138 ton, längd något över 64 m och ca. 13 m bred. Djupgående på 6 m i aktern. Hon var fregattriggad med 3 master och 1643 kvm segelyta. Maskinen bestod av en liggande tvåcylindrig "trunkmaskin av Penns system". tillverkad av Motala verkstad. Den utvecklade 1400 hästar från 4 pannor och drev en propeller, som kunde pressa upp fartyget till11,5 knop. Kolförrådet var maximum 250 ton. Besättningen var på 316 man.
Ursprunglig bestyckning var 22 st. 20 cm. bomb kanoner och en 12 punds (12cm) karronad och en 2 punds (67 mm) kanon Vanadis ombestyckades om 5 gånger. 1874 hade 14 st. 6,81 tums bombkanoner utgått och ersattts av åtta 16,7 cm kanoner M/69, senare kompletterade med fyra 12 mm kulsprutor M/75.
Från 1886 förde hon två 15,2 cm Armstrong kanoner M/83 som däcksbestyckning och 14 st. 12,2 cm kanoner M/81 i batteriet samt två 38 mm "snabbskjutande" Nordenfeldt-pjäser M/84 och fyra 12 mm ksp. Bestyckningen reducerades 1887 till tio 12,2 cm kanoner, de två 38 mm pjäserna och ksp.
Sex år senare fanns bara sex 12,2 cm kanoner kvar ombord och dessa togs i land 1899.När Suez-kanalen invigdes 1869 ångade Vanadis in som nr. 4 i egenskap av Sveriges representant. Sommaren 1877 tjänstgjorde hon på redden i Karlskrona som flaggskepp i en särskild eskader för "artelleri-,torped-,telegrafi- och signalövningar" Med Torped avsågs här stångtorpeder.
1880 seglade Vanadis i medelhavsområdet 9 månader - bl.a Palestina Egypten, Grekland Italien besöktes. 1883-85 gjorde hon en världsomsegling. Också detta skildrat i en bok. Hon tjänstgjorde till 1893 som kadettfartyg och utrangerades son fregatt enligt kbr 22/112 1893.
I samband med ändringar ombord 1913 på ÖVK kallas hon kasernfartyg och låg under 1920 och 30 talet vid skeppsholmen i stockholm. Som sådant utrangerades hon 1939, förlades därefter till Fjäderholmarna utanför Lidingö som flytande förråd, sjönk där till följd av nedlastning, så att otäta partier av bordläggningen kom under vatten. En mängd skeppstekniskt material förstördes därvid. Vanadis bärgades och såldes 1943, bogserades då iväg för att rådbråkas och upphuggas 1945.
För de som vill läsa mer: Svante Natt och Dag : Jorden runt under svensk örlogsflagg C.G. Mårtensson : Vid firandet av trettioårsdagen av vår hemkomst till Karlskrona (4/5 1915), fr. Vanadis jordomsegl. 1883-85
Humbla, Johan Oskar J:son : Med fregatten Vanadis på världsomsegling 1883-85 Folke Lagerholm : Deltagarna i Fregatten Vanadis' jordomsegling 1883-1885
Allmän information om båtsmän.
Sjömän såväl inom örlogsflottan som handelsflottan benämdes 'Båtsmän'. De kunde vara rotebåtsmän, indelnings-, enrollerings- , kofferdi-, hyres-, högbåtsmän, bösseskyttar m. fl. Alltsedan äldsta tider var varje svensk man skyldig att delta i rikets försvar. Emot en anfallande fiende skulle "fara både bonde o. träl" enligt den urgamla plikten "man ur huse".
Med tiden organiserades betydande sjöförsvar i Sverige. och med tiden uppkom även missnöje med den godtyckliga utskrivningen av folk till krigstjänst.. Nu inrättades Indelningsverket för anskaffning av personal till militären. Organisationen som uppkom benämdes för flottan : det ständiga båtsmanshållet och för armen : det ständiga knekthållet.Indelningsbåtsmän lämnades av varje jordägare mot befrielse att betala skatt.
De norrländska båtsmännen tillhörde rotebåtsmännen. RoteBåtsmännen eller båtsmanstorpen var indelade i samma system som soldaterna eller soldattorpen i 'Rotar'. En rote kunde bestå av ett antal , närbelägna hemman uppdelade någorlunda rättvist så att alla rotar hade både ett antal 'rika' och 'fattiga' bönder. Det var rotens ansvar att skaffa nya båtsmän och utrusta dem med uniform, ett torp att bo i, mat osv. Mot detta befriades rotens inevånare från krigstjänst och utskrivning till båtsmän.
Det var även rotens skyldighet att ordna med transport åt båtsmannen till dennes uppsamlingsplats, och att förse honom med mat inför resan. Roten var även skyldig att hjälpa till med skötseln av torpet (såsom sådd och skörd), när båtsmannen var i tjänst. Som motprestation, skrev oftast båtsmannen på ett kontrakt att tjänstgöra i 20 eller 25 år. Och när båtsmannen blev 'pensionerad' fick han och hans första hustru leva på torpet till de dog. Därefter tillföll torpet rotehållarna. Båtsmannens barn ärvde därför ingen fastighet.
Båtsmännen från kustområdena ansågs att vara mer vana vid sjön, och var ofta sjöman eller officerare. Medan båtsmännen från inlandet i huvudsak användes som bösseskyttar eller till att bemanna kanonerna. Efter den huvudsakliga utbildningstiden, tjänstgjorde ofta båtsmannen en tid på olika skepp i flottan.
Båtsmanssystemet övergavs under 1887.
|
1858 - 1929 (71 år)
[1] 
: Adress
: Område
: Stad
: Län
: Stat/Provins
: Land
: Ej definierad